VISA APPROVED!

Några dagar i Stockholm med mamma gav mig en ny snygg väska, ett möte med en saknad vän och ett godkänt visum till USA! Nervositeten var på en så sjuk nivå när vi satt på bussen upp mot ambassaderna att jag i nuläget knappt minns något från resan mer än just tiden jag var inne i den kalla lokalen efter att ha gått igenom en värre kontroll än vad man går igenom på flygplatser. Det var en och en halv timma av plåga med att inte veta om jag skulle få åka eller inte. Tankar som "tänk om jag glömt något papper" eller "vad om jag säger fel adress vid intervjun" snurrade i huvudet och jag kan lova att jag hade maxpuls redan när jag vaknade på morgonen som varade enda fram till när jag kom ut från ambassaden. Lättnaden vad overklig när orden "your visa is approved" kom ut ur munnen på hon som satt på andra sidan plexiglaset. Jag tror inte ens jag sa tack till henne utan jag gick nog bara raka vägen ut och väl ute bara ställde jag mig och lyssnade på orden hon just sagt några minuter innan jag kom till skott att leta upp mamma som vandrat omkring i Stockholm under tiden jag var där inne. Nu är det inte långt kvar! Ettfåtal papper ska skickas, lägenheten ska städas och väskorna ska packas sen lyfter flyget mot mitt (förhoppningsvis) största äventyr hittills. Adiós!