Best family ever!
Japp, 6 månader har gått och jag kunde inte vara gladare över att vara där jag är nu med min familj som räddade mig från min förra familj och från att åka tillbaka hem till Sverige. De senaste 2 månaderna har flugit förbi. Jag har haft så sjukt kul och jag kan verkligen inte bärga mig inför sommaren och allt roligt jag jag ska göra med familjen. Jag ser fram emot alla utomhus aktiviteter jag och Mia ska göra och all glass jag ska äta!
Idag överraskade min värdmamma mig med en 6 månades present, ett par pyjamasbyxor och lotion som glittrar och luktar super gott. Jag sitter och ler bara av att skriva det så glad är jag. Tack så hemskt mycket! Det visar att dom tycker om att ha mig här och det gör att jag trivs ännu bättre.
Så här långt har jag lagt märke till att det finns flera steg man går igenom som au pair. Första månaden går jätte fort på grund av alla nya intryck, man märker knappt att en månad gått. Men det är även en månad där du är osäker på dig själv och din situation. Tankar som "vad tycker dom?", "gör jag rätt?", "är det här rätt för mig?". Om du klarar dig genom första månaden utan större tvivel på familjen så klarar du av tre månader. Tredje månaden känner men om det är rätt eller fel, och det är dags att bestämma hur du ska göra med din situation. Tredje månaden uppmanar även till hemlängtan, du har varit borta ett tag och du börjar inse vad som faktiskt händer. Halvvägs igenom ditt år börjar du inse hur fort tiden faktiskt går och du börjar tänka på om ett halvår till räcker eller om du vill stanna längre. Jag börjar få lite panik över att tiden går så fort, de senaste två månaderna med familjen känns som två veckor! Räcker det med ett halvår till eller vill jag ha mer tid med familjen? Det är som vilken relation som helst egentligen. Första månaden är som att gå på fluffiga moln, tredje månaden börjar du inse verkligheten och du börjar tvivla och efter sex månader börjar man planera... och så vidare.
So yeah, I've been here for 6 months now and I couldn't be happier to have ended up with my host family that rescued me from my last family and from going back to Sweden. The last 2 months have been flying by. I've had a blast and I really cant wait for the summer and all the fun I'm going to have with the family. Looking forward to the out door activities me and Mia are going to do, like picknicks, swimming, playing and all the frozen yoghurt we are going to eat!
Today my host mom surprised me with a 6 months present, a pair of PJ pants and a body lotion that shimmers and smells fantastic. I'm so happy I can't stop smiling while writing this. Thank you sooo much! This shows you're happy to have me and that makes me even happier to be here.
So far I've notised that there are several stages you go through as an au pair. The fist month goes so fast because there are so many new things going on that you don't even realize the days just run away. This month is also the month were you have doubts about your self and the family your living with. "What do they think about me?", "Is this really the right thing for me?". If you make it through the fist month without serious doubt about your family you can make it to three months. At three months you really feel if it is right or wrong and you might start to miss home, especially if the family isn't good for you or you realize your in way over your head with the kids. Take action or if everything is good keep on going until six months and you will realize half the time is done and the thoughts about if you wanna stay longer or not pops up in your head. I realized theres only the same amount of time left as I've spent here and time really goes by faster than you could ever imagine. My two months with this family feels like two weeks! It's like any relationship really, 1 month dreaming, 3 month doubts, 6 months planning.. and so on.
Idag överraskade min värdmamma mig med en 6 månades present, ett par pyjamasbyxor och lotion som glittrar och luktar super gott. Jag sitter och ler bara av att skriva det så glad är jag. Tack så hemskt mycket! Det visar att dom tycker om att ha mig här och det gör att jag trivs ännu bättre.
Så här långt har jag lagt märke till att det finns flera steg man går igenom som au pair. Första månaden går jätte fort på grund av alla nya intryck, man märker knappt att en månad gått. Men det är även en månad där du är osäker på dig själv och din situation. Tankar som "vad tycker dom?", "gör jag rätt?", "är det här rätt för mig?". Om du klarar dig genom första månaden utan större tvivel på familjen så klarar du av tre månader. Tredje månaden känner men om det är rätt eller fel, och det är dags att bestämma hur du ska göra med din situation. Tredje månaden uppmanar även till hemlängtan, du har varit borta ett tag och du börjar inse vad som faktiskt händer. Halvvägs igenom ditt år börjar du inse hur fort tiden faktiskt går och du börjar tänka på om ett halvår till räcker eller om du vill stanna längre. Jag börjar få lite panik över att tiden går så fort, de senaste två månaderna med familjen känns som två veckor! Räcker det med ett halvår till eller vill jag ha mer tid med familjen? Det är som vilken relation som helst egentligen. Första månaden är som att gå på fluffiga moln, tredje månaden börjar du inse verkligheten och du börjar tvivla och efter sex månader börjar man planera... och så vidare.
So yeah, I've been here for 6 months now and I couldn't be happier to have ended up with my host family that rescued me from my last family and from going back to Sweden. The last 2 months have been flying by. I've had a blast and I really cant wait for the summer and all the fun I'm going to have with the family. Looking forward to the out door activities me and Mia are going to do, like picknicks, swimming, playing and all the frozen yoghurt we are going to eat!
Today my host mom surprised me with a 6 months present, a pair of PJ pants and a body lotion that shimmers and smells fantastic. I'm so happy I can't stop smiling while writing this. Thank you sooo much! This shows you're happy to have me and that makes me even happier to be here.
So far I've notised that there are several stages you go through as an au pair. The fist month goes so fast because there are so many new things going on that you don't even realize the days just run away. This month is also the month were you have doubts about your self and the family your living with. "What do they think about me?", "Is this really the right thing for me?". If you make it through the fist month without serious doubt about your family you can make it to three months. At three months you really feel if it is right or wrong and you might start to miss home, especially if the family isn't good for you or you realize your in way over your head with the kids. Take action or if everything is good keep on going until six months and you will realize half the time is done and the thoughts about if you wanna stay longer or not pops up in your head. I realized theres only the same amount of time left as I've spent here and time really goes by faster than you could ever imagine. My two months with this family feels like two weeks! It's like any relationship really, 1 month dreaming, 3 month doubts, 6 months planning.. and so on.
Kommentarer
Skicka en kommentar