Home with sick kid

Inte direkt min favoritdel av mitt jobb men det har sina fördelar. Ett, dom får kolla på TV hela dagen, två, dom sover någon gång under dagen vilket innebär en välbehövlig paus. Efter att ha blivit hostad på, aggerat näsduk och burit runt på en grinig unge hela dagen så behöver du en paus. Mitt tålamod har testats till max och mitt imunförsvar jobbar på allt det har, långa dagar ocj lite tid för att äta får mig att vilja lägga mig ner på marken och gråta en skvätt men sen kommer det där ögonblicket när barnen gör något helt oväntat och super gulligt som för att man glömmer bort allt det hemska dom gjort under dagen och man förlåter dom bara sådär. Dock krävs det nog lite mer denna gången för att jag ska bli glad för jag har åkt på samma skit som ungen, men men det tillhör jobbet som au pair och jag kommer ha det bästa imunförsvaret i världshistorien efter mina år inom yrket.

Not the best part of my job but it's got its perks. One, they are allowed to watch TV, two they have a nap sometime during the day and that equals a well-needed break. After being caught at, snotted on and had to carry a whiny kid around all day you need a break. My patience is tested to its limit and my immune system is working at full speed, long hours and little time for eating makes me wanna punch someone at times but then there is this moment where the kids do something unexpected and cute and you forget all about those bad long hours and crying kids, you forgive it all at once.